Hej vad det blåste i går!

Vi låg ute på Nedergårdsö, längst inne i södra viken, i lä av skogen och på stöveldjupt vatten.

Vi insåg av väderprognoserna att det skulle blåsa mycket och att hemfärden över norra Mysingen antagligen skulle bli mer än önskvärt skvalpig. Den här gången så bestämde vi oss för att reva storen grundligt och surrade revöglorna i både hals- och skothorn till bommen. Det visade sig ockå när storen kom upp att den stod jättesnyggt.

Vi seglade med fock och revad stor, men insåg när vi kom iväg att det blåste något alldelse enormt i byarna. Jag har hört att ingen ännu seglat omkull en C28, men jag fick hjärtat i halsgropen och tyckte det var läskigt.

Utanför Långbäling så insåg vi hur hårt det skulle bli och sannolikt en enorm sjö inne på Mysingen, så vi bestämde oss för att fega ur och gjorde ett par slag längs med Långbäling och tog ned och surrade focken. Det blev verkligen så mycket sjö det kan bli på Mysingen när den är som sämst och vi höll väl oftast 7-8 knop. Men det var dålig balans i båten och svårt att komma runt i slagen när sjöarna tornade upp sig i fel ögonblick, en liten fock hade gjort stor skilllnad.

Att reva focken i grov sjö och hårt väder är inte så lätt (eller ens ofarligt, båten är smal i förskeppet). Dessutom så bär det ju emot att knöla ihop kolfiberduken på det sätt som är nödvändigt. En given frågeställning är ju om man istället skulle ha kastat in handduken och satsat på en rullfock... Dessvärre har jag mest negativa erfarenheter av rullfockar när det gäller att få förseglen att stå snyggt delvis inrullade. På gamla båten hade jag en Vertech-fock från Lundh med stående lattor, ett fantastiskt segel men som jag ändå inte tyckte fungerade riktigt bra när man rullade in den delvis. Ska man ha ett hårdvindssegel så gäller det ju att det har bra form så att det verkligen blir driv och inte bara en massa luftmotstånd.

Så mina tankar just nu kretsar kring en stormfock som skulle kunna sättas över den befintliga focken. Den skulle få bo nedknölad i en säck och borde vara rätt högt skuren i underliket för att ge sikt och borde också formges för att stå bra med samma skotpunkter som kryssfocken.

Kommentarer/idéer någon?

Storens replik rappade ur.

Editerat: Efter Johans kommentar vill jag förtydliga att storen INTE rappade ur vid segling utan att det sannolikt var så att näst sista lattan eller så hamnade tokigt vid hissning (mycket folk i sittbrunnen). Repliket låg korrekt i inmataren.

Jag har ju tyckt att det ändå fungerat bra med replik/rullbom, till skillnad från andra som haft problem med att det kärvat. Men i söndags när vi hade hissat storen tyckte jag plötsligt att jag såg ett så konstigt veck från bomnocken och uppåt och då visade det sig att de understa 2-3 metrarna av mastliket låg utanför likrännan, något som aldrig hänt mig förut.

Inte bra alls, nu tror jag det hände när vi hissade när någon latta skulle förbi intaget i masten, men tänk om seglet rappar ur när det är litet tryck i det, då blir det riktigt besvärligt.

Jag undrar jag om det ändå inte är läge för modifiering...

Semi-permanent pop-top cover

(Because we live in a small world and I want to see if anyone else has done anything similar, this post is in English. However I've made sure that all images in previous posts are all in English also, even if the text is not...)



Prior to buying the boat, a basic requirement for me was that I thought it necessary to be able to do the dishwashing and cooking standing up and looking out. As an alternative to buying a bigger boat (which was not a realistic alternative) there was only the pop-top cover. I disagreed completely on the standard thing from Corsair and thought about doing something semi-permanent.

I did this using thin (2 mm I think) acrylic glass. I have used 45 mm wide wooden teak blocks as stand offs to the 19 mm tube holders for the hatch. The foremost corners are made from rather thick flexible PVC.

This version was from the beginning intended only as a prototype to see if that was the way I wanted to have my boat and there are still nothing drilled in the boat, meaning that I could remove it completely from the boat if I choose to, but the conclusion is that it serves me very well (especially now as it rapidly gets colder...) and I would actually consider to make it using somewhat thicker material and actually drill holes to fix it using bolts.

Anyone else thought along the same lines?

PANG!

Idag blåste det duktigt och vi tänkte att nu var det läge att segla revat i "skarpt läge", både för att det pep i ordentligt och för att det är bra att öva när det verkligen piper i.

Vi beslöt att segla med även focken revad, inte för att det känns kul att knyta ihop kolfibern, men vi tyckte det vore bra att prova.

När det gäller storen så rullade vi ut ungefär till andra revet och tajtade den sedan och sedan for vi iväg. Det visade sig vara en riktigt god idé att ha minskad segelyta. Vi låg litet lågt i vind upp mot Stora Rotholmen NÖ udde, men noterade likväl över 13 knop. När vi passerade udden och skulle upp litet i vind så skotade jag storen hårt maximalt nedvagnad och när vi blev exponerade för fri vind så sköt båten fart och jag hann tänka att nu blir det åka av!

PANG! och storen rullade av bommen och det blev att himla liv. Eva begrep direkt vad som hade hänt, sprinten till bomveven hade gått av, vilket gjorde att bommen släppte ut hela seglet. Vi slog och kom in i lä av St Rotholmen och kunde veva in storen direkt genom att vrida bommen under någorlunda kontrollerade omständigheter.

Haverirapporten är ganska tydlig. Sprinten till veven är en liten pinne (6-8 mm kanske?) med en nyckelring i änden. Vid ett par tillfällen har fockskotet fastnat i ringen och ryckt ur sprinten och det är bara tur att både den och veven inte ligger på havets botten. Vid ett av dessa tillfällen så bytte jag ut den mot en bult för att det inte skulle hända fler gånger. Det var alltså inte Corsairs originaldel som gick av, utan en bult som jag satte dit som tydligen inte var skjuvbeständig nog.

Men även om nu originalsprinten är mycket starkare så inger lösningen betänkligheter. Jag läste seglingsmanualen för båten en extra gång för att inse att Corsair verkligen hade tänkt sig att konstruktionen skall hålla för detta: "...Go forward with the halyard held in hand, unlock the furling handle and begin turning. As the main is rolled down, let the halyard slowly run out to suit. When the main is rolled up sufficiently, lock the furling handle, let off the topping lift, return to the cockpit and retension the halyard. Reefing is complete."

Om vi litet förenklat antar att bommens radie är 10 cm och att det totala draget i i seglet när vinden piper i motsvarar 500 kp = 5000 N (OK, mycket men realistiskt tror jag) så blir ju faktiskt vridmomentet i bommen 500 Nm. Jag vet inte riktigt hur stor diametern är på axeln som sitter i bommen, men min minnesbild är att det inte är mer än 20 mm, vilket i sin tur skulle innebära att skjuvkraften på sprinten borde bli 500/(0,01*2) = alldeles på tok för mycket.

Med så mycket invevat så kommer också bommen väl långt ned, så det kan då möjligen vara en möjlig metod om man bara ska minska segelytan litet. Fast hållfatshetsmässigt köper min ingenjörshjärna inte detta ändå, det blir att ha grejor liggande så att man först rullar upp seglet och sedan hugger i en schackel eller hake i halshornet (vilket ju inte borde vara så svårt när man ändå måste stå där med veven). Att fästa en lina i uthalet är värre, normalt sett så brukar man ju ha en lina iskuren redan, men med rullmetoden så kan man ju inte det och det är faktiskt inte så kul att "fånga in" bomnocken om vinden ökar oväntat och det blir besvärligt. Man brukar ju behöva reva när det blåser och inte så ofta annars. Fast det är klart, båten är ju bred och man kanske kan länsa, det brukar ju ta udden ur vinden.

Det är hur som helst väldigt nyttigt att öva.

Diskuterade också detta med Johan och det visar sig att han alltid fäster halshorn och uthal ("fast jag revar inte så ofta...").

Vi seglade sedan i stort sett bidevind hem och höll 7-8 knop för enbart revad fock och hade heller inga problem att slå, litet fallgirig men fullt kontrollerbar. Det tycker jag är imponerande. Ankrade innanför Långgarn och åt en sen lunch och invigde badstegen med ett rätt så rejält svalkande dopp, hittade och monterade originalsprinten och gjorde en lista på diverse schacklar att inhandla.

Klart!

De som hoppar över Corsairs badstege är kloka, detta blev mycket, mycket bättre. En kort tamp i stegen dessutom gör det ännu lättare båda att fälla ned den nedifrån vattnet och att fälla upp den uppifrån båten.

Modifierade också fockens upphängning med schacklar som planerat och det blev helt perfekt.

Vad som fattas nu är ju litet förbättringar så att mina poptopfönster kan stängas så ordentligt när det nu börjar bli kallt ute, det är ju helt hopplöst att stå vid köket med luckan nedfälld.

Säkerhetshöjande förbättringar

Nu när höstmörkret obönhörligt sänker sig över landet samtidigt som det har blåst en del så är det naturligt att man funderar på säkerhetsrelaterade förbättringar.

Detta att focken måste dras ned med våld av någon som står framme vid förstaget är definitivt ingen bra grej. Provade med att byta ut ett par pistolhakar mot vanliga smidda lyrschacklar och det känns väldigt bra, seglet kommer att ramla ned av sig självt och det blir bara att gå fram och slå en gul rem runt den:

Det känns som litet av en gåta att någon ambitiöst gör segel i enormt avancerat material och teknologi och sedan sätter i dessa primitiva pistolhakar i brons?

Ett annat problem som s a s uppstår i andra änden av båten är när motorn ska fällas upp/ned. Där finns numera en bygel i motorkåpan och ett block så att det går att fälla ned/upp motorn utan att man klättrar ned på badplattformen:


Dessutom så kommer badstegen under instundande helg att bytas ut mot en teleskopisk och fällbar variant. Jag har haft planer på att modifiera originalstegen, men det absolut enklaste och bästa är nog att montera en färdig och teleskopisk stege i rostfritt. Den passar perfekt och om man knopar en tamp med ögla i den så blir det väldigt enkelt att fälla ned den om man mot förmodan skulla ligga där och plaska litet oplanerat...

Jag har också varit och tittat på den Vitrifrigo-kyl (C47) som Mats monterat i sin nya båt och den passar under sittbrunnen med sugpassning, snyggt och effektivt. Mycket talar för att det blir en sådan, men fokuset kommer nog att förskjutas från kyla till värme ganska snart!

Återkommer med rapport om både det ena och det andra.

Tangerat fartrekord!

Länk till video på Youtube här!

Helgens segling kom att bli fredag-lördag av olika skäl.

Förtöjde i "Augusts vik" på Kaskär. På väg hem i går så tog vi lunchrast långt in i viken på V Runmaren på knädjupt vatten.

Vi trodde att det sedan bara skulle bli en timmes "slöslör" hem, men när vi hade hissat på så insåg vi plötsligt att det faktiskt blåste på en del inför det annalkande lågtrycket och vi tog chansen att segla ett par vändor över norra Mysingen bara för att det var kul.

Strategin för högfartssegling verkar vara att trimma för att ligga rätt så högt i vind, eftersom fartvinden är en viktig ingrediens i sammanhanget. När sedan vindbyn är i antågande så lovar man upp lite för att ta fart och när vindhastighet och fart kryper uppåt så faller man litet för att öka trycket och accelerera. I alla fall gör jag så.

Vi lyckades läsa 14,5 knop. Med litet jämnare och kraftigare vind hade man antagligen kunnat ge någon cm på skoten och kunnat komma upp litet mer i fart, men jag får en känsla av att med bara stor och kryssfock så kan man inte segla så väldigt mycket fortare. Hittills har vi inte råkat in i någon situation där vi fört mer segel än vi kunnat bära och fortfarande känna oss trygga, så det återstår ännu att se var fartgränsen går när det blåser på rejält. Men detta ger rätt mycket adrenalin ändå och är riktigt kul!