Midsommarvecka

Väderprognosen var ju ganska dålig inför midsommarkvällen och på väg ut så kunde man bl a se detta eländiga moln:

Som väntat blev det riktigt blött och kallt och en för oss ny hamnvik, den västra änden av den lilla fladen på Gåsstensrönnkläpporna, trixade vi oss in i hällande ösregn.

Det blev dock en trevligare morgon och allt blött fick hängas på tork:

På midsommardagen fortsatte vi utåt och knölade oss in i norra viken på Norsten.

Vi satte inga fartrekord denna vecka, men ändå blir man imponerad över att båten går så bra även i ganska låga vindstyrkor trots att vi seglar med bara krysställ:

Ornö-pingst

Jag tyckte vi hade så litet timmar vid rodret så att jag fegade ur på att anmäla oss till Ornö Runt, vilket jag då möjligen inser att vi nog hade klarat. Vi hade tänkt att möta hela hydet på Mysingen, men vi hann ju nästan halvvägs runt och mötte dem på fjärden innanför Fjärdlång då vinden nära nog dog ut alldeles:

Det fanns några smarta som insåg att vinden drog i ett smalt band innanför Fjärdlång och jag såg att där fanns det ju en båt med blå/blå gennaker. Himla snygg båt och grattis Johan!

Vi tänkte oss söderut och i den mycket svaga brisen höll vi, trots avsaknaden av undanvindssegel, jämna steg med de flesta andra. Några hängde på oss i sundet mellan St och L Krokholmen.

Sedan var det dags för en ny premiär med nya båten, nämligen naturhamnsförtöjning. Med både roder och centerbord uppe är båten himla jobbig att manövrera och jag kan tänka mig att det kan bli riktigt besvärligt om det blåser från fel håll. Ändå lyckades vi hitta en riktigt bra plats i den ostligaste delen av inre viken på Gåsstensrönnkläpporna:

Man får alltid samma känsla av att man är en ovälkommen gäst när man är ute på försommaren, det gäller att undvika att störa häckande sjöfågel och den obligatoriska promenaden runt ön blev nedkortad av den anledningen.

Medvind hem på söndagen, skar på länsen och roade mig med att segla om några båtar.

14,6 knop

For omkring i halvvind på Mysingen på Kristi Himmelfärdsdag. När man passerar 9 knop så slutar aktern att gräva ned sig och det händer något och börjar fräsa på ett annat vis om kölvattnet.

Men det gäller att lära sig en del, bl a att andra som finns i närheten plötsligt kommer nära väldigt fort, något vi upptäckte med en viss dramatik...

Men HUR KUL SOM HELST!

Fossilåkare nu

...men segling handlar väl egentligen om vindkraft?

Sedan den bilden togs så har jag fäst ihop vajrarna och motorkabeln med straps. Motorn går tyst och fint på fyrtaktsvis, men båten är ju lätt byggd och vibrationerna när motorn går är rätt så tydliga.

Reglaget monterade jag i styrbords stuvfack i sittbrunn, ur vägen men ändå lättåtkomligt och i mitt tycke i en bättre position än när Corsair själva gör det. Men det är sugpassning att lyfta in tanken innanför reglaget,

Jag började med motorinstallationen tidigt i lördags morse och det tog en mycket, mycket lång arbetsdag. När jag till sist bestämde mig för att hissa på en stund innan det mörknade så hade vinden ohjälpligt dött ut så det var inte mycket nytta med kolfiberseglen.

Nu börjar jag få gliringar på båtklubben för bryggsegleri, men i Krist Him-helgen ska vi ut, basta!

Det fattas dock en del ännu:
- Ingen kyla (men det är rätt kallt...)
- Ingen VHF (vi får ta med Macen och titta på www.yr.no)
- Ingen värmare (vi får förlita oss på mänskliga kaminer...)
- Inget fäste för GPS-plottern (det måste faktiskt fixas innan vi kastar loss)

Seglat nu!

Efter att seglen legat på vardagsrumsgolvet flera dagar medan jag bland annat var i Göteborg blev det till slut första maj tid till ett antal premiärer:

- Att få segel på båten.
- Att övernatta i båten.
- Att SEGLA!

Det första var lätt, allting passade. Jag har fortfarande en försiktig skepticism angående detta med rullbommen. Lossar man storfallet rasar storen i däck direkt och det är inte så lätt att bromsa fallet lagom för att få en snygg upprullning. Men man lär sig väl.

Focken är så stor den kan bli och sveper däck.

Att övernatta en klar och nollgradig natt utan installerad värmare var kallt, riktigt kallt.

Att segla var kul och båten är enormt tydlig i sin respons på seglingen, litet jollekänsla. Jag inser att jag får närma mig detta med en stor portion ödmjukhet. Vi for fram och tillbaka inne i viken innanfär Långgarn i svag men byig vind och det känns som om storseglet väldigt klart talar om hur vinden är i toppen och litet grand sköter twisten sig själv. Fast jag har ju hittills seglat med skot och någon enstaka gång använt skotvagnen och nu får det liksom bli tvärtom.

Lektion 1 fick bli storsegeltrimningens elementa.

Jag inser också att en ny svårighet är detta med manövrering i hamn. Att komma in i hamnen och på begränsad yta vända 180 grader och närma mig bryggnocken sidledes med en alldeles för svag elmotor var inte lätt alls. Det är tur att en "riktig" motor är på ingående och det är nog väldigt praktiskt att ha motorns styrning kopplad till rorkulten.

Det är märkligt med båtar...

...eftersom man tycks växa ihop med sin båt. Trots att jag gläds storligen åt att få bekanta mig med den nya båten så var det med mycket blandade och ganska vemodiga känslor jag såg S/Y Våga fara iväg bortåt Donsö till på detta vis.


Må lycka och välgång fortsätta att följa henne även i Västerhavet.

Det har gått åt en hel del tid åt rengöring och urplockning av Våga och inte mycket har hänt med den nya båten.

- Den vackra tanken om eldrift har jag nog omprövat nu, åtminstone för tillfället, det kommer att hänga en högst ordinär utombordsmotor på motorfästet. Problemet är inte riktigt eldriften i sig och egentligen inte heller batterierna, men jag känner inte just nu för att göra Inko till den ingenjörsjulgran som det skulle krävas med batterier och kablar i sidoskroven. Allting har sin tid och korven den har två.

- Inga segel ännu, även om focken enligt uppgift möjligen är klar. Går det inte på annat vis så får vi provsegla i 1 maj-helgen med bara focken, det lär väl inte vara så svårt att knäcka fartrekordet i alla fall.

- Vi har fått LYS 1,41. Detta är mycket lägre än alla andra C28:or och det bottnar naturligtvis i att båten för tillfället är inmätt helt utan undanvindssegel. Undrar hur vi skulle stå oss mot andra båtar med mera normala 1,58 och gennaker?

Fartrekord satt - 3,7 knop!

Var ute och provade den elektriska 24 V utombordare jag fått disponera. Var inte imponerad alls, ja varför inte säga rejält besviken. 24 V och 43 A ger en dryg kW och det är inte alldeles orimligt. Men strömmen var dock i stor sett konstant oberoende om båten låg stilla eller gjorde fart, ett beteende jag inte alls kände igen från OZ- motorn i Tetisen.

Detta säger mig att den lilla motorn är rätt så tydligt inriktad mot trollingfiske och inte alls optimerad för ekonomifart, då skulle den ha behövt lägre varvtal och en effektivare propeller, något vi redan anade. Men den duger tillfälligtvis för att ta oss i och ur hamnen, och fartrekordet känns det som man skulle kunna knäcka med snart sagt vilken trasa som helst.